• Stalkat Robert Pattinsons liv
• Läst alla böcker på svenska och engelska flera gånger
• Skrivit brev till Robert Pattinson och fått svar (!!!!!!!)

• Inrett hela mitt rum med serien som inspiration (inspiration är väl kanske en lätt underdrift)

• Gråtit över att jag varken kunde eller fick åka till Hovet när skådespelarna var där
• Följt x antal Twilight-relaterade bloggar, något jag gör än idag
• Läst varenda artikel om Twilight jag har kommit över
• Skrivit en jäkla massa formella brev till Statens Biografbyrå för att få dem att sänka åldersgränsen på New Moon
• Spelat in en egen parodi med några kompisar, nej ni kommer inte få se den för vi var så jävla fula hahaha

Det är bara några exempel på allt. Som ni ser var jag helt beroende och levde för allt som hade med Twilight att göra. Anledningen till att jag fortfarande älskar det så mycket är nog främst för att det har gett mig så många roliga minnen samtidigt som det har inspirerat mig och lärt mig så mycket. Nu har jag ju faktiskt insett att okej, filmerna är inte världens bästa och okej, Edward är världens jobbigaste och töntigaste ibland. Och jag hatar inte personer som inte gillar Twilight. En glittrande vampyr, en snubbe som inte verkar äga en tröja samt en tjej med bara ett ansiktsuttryck kanske inte är något för alla. Fine, jag är okej med det. Alla kan ju inte tycka om allt.

MEN det som gör mig så himla arg är hatet. Jag tycker varken att Harry Potter-filmerna eller James Bond är särskilt bra, säger en det högt får en alla emot sig. Men tydligen är det helt okej, till och med "coolt", att hata Twilight. Bara jag som inte ser logiken i det? Hade jag sagt att jag älskade att läsa kilotunga böcker om 1800-talisternas hygienvanor (dåligt exempel haha, men ni fattar) hade det fan varit mer accepterat. Kan inte alla bara acceptera att alla är olika och gillar att läsa olika, okej?

Tillbaka till det jag skulle skriva egentligen: DET ÄR FAN SLUT PÅ FREDAG. Det är då jag ska se Breaking Dawn part 2. Kommer gråta ögonen ur mig.